Einar Larsson

11/9 1897 - 3/9 1983

Baryton

Född i Harbo, Västmanlands län

Einar Larsson studerade sång för John Forsell och i Berlin och Milano. Han debuterade vid Kungliga Teatern 1926 som Valentin i Faust, Fanuel i Nero och Wolfram i Tannhäuser. Engagerad vid Kungliga Teatern från 1925 fram till pensioneringen 1951.

Gästspel bl.a. i Danmark, Finland, Lettland och Norge.

Roller bl.a.: Orfeus i Orfeus och Euridike, Valentin i Faust, Fanuel i Nero, Wolfram i Tannhäuser, Donner i Rhenguldet, Gunther i Ragnarök, Amfortas i Parsifal, Rigoletto i Rigoletto, Posa i Don Carlos, Carlos i Ödets makt, Renato i Maskeradbalen, Jago i Otello, Scarpia i Tosca, Tonio i Pajazzo, Onegin i Eugen Onegin, Athanaèl i Thaìs och Arnljot i Arnljot.

Övrigt: Ordförande i Operans Solistklubb 1949-65 (sedan hedersordförande) Stiftare av och ordförande i Stiftelsen Kungliga Teaterns Solister 1950-1980 (sedan hedersordförande).

Einar Larssons stipendiefond

Einar Larssons stipendiefond instifades 1982.

Stiftelsen Kungl. Teaterns Solister fick i uppdrag av Einar Larssons närmaste släktingar Marianne och Staffan Götberg att helt sköta denna fond. Stipendiet är i första hand avsett att premiera äldre operasångare, som gjort Stiftelsen KTS tjänster.

Till detta stipendium äger ingen provsjungning rum.