John-Erik Jacobsson, född den 6 oktober 1931 i Hogrän på Gotland, tenor och trotjänare vid Kungliga Operan under ett kvartssekel med mer än ett femtiotal roller på repertoaren, tillhörde det slags operaartister förutan vilka operahusen skulle få ställa in verksamheten och mer berömda kolleger inskränka sig till konsertframträdanden utan motspelare. Jacobsson debuterade 1964 som Turiddu i Mascagnis På Sicilien (Cavalleria rusticana) på Kungliga Operan, där han var anställd till 1988, fortsatte som gäst till 1991 och framträdde i större och mindre partier i en repertoar från barock till nyskrivna verk, från stor opera till barnföreställningar.
Redan från sin första säsong medverkade han – förutom i standardrepertoaren – vid ett antal urpremiärer och i vad som då förbehölls titeln premiärer, dvs. verk som tidigare inte spelats på Operan. Mest minnesvärd från de första åren var nog den naive Janek, det oskyldigaste offret för Elisabeth Söderströms flerhundraåriga femme fatale i Göran Genteles regi vid Sverigepremiären för den Janacek-opera som då kallades Testamentet (1965). Men redan under sina två första säsonger hann Jacobsson kreera roller vid urpremiärerna av Boldemans Svart är vitt sa kejsar’n, Blomdahls Herr von Hancken och Buchts Tronkrävarna och medverka vid Stockholmspremiärerna för Verdis Nebukadnessar, Strauss Elektra och Bennetts Den objudne gästen (The Mines of Sulphur). Snart därpå följde Werles Resan, Cavallis Scipio Africano på Drottningholm och Händels Saul – som parant trollkvinna – liksom urpremiärerna av Hambraeus Experiment X och Werles Tintomara, den senare vid Operans 200-årsjubileum 1973. När de suveräna förvandlingskonstnärerna bland buffo- & karaktärtenorer, Olle Sivall och Sven-Erik Vikström, med några års mellanrum drog sig tillbaka förväntades Jacobsson i hög grad fylla det tomrum de lämnade efter sig på Operan. Men även om han kom att överta en del av deras signaturroller – t.ex. Mime i Rhenguldet efter Sivall eller Bardolf i Falstaff efter Vikström – var tyngdpunkten i hans repertoar en annan. Visserligen var det inte så ofta som han i Tosca fick byta polisspionen Spolettas tortyrinstrument mot konstnären (och hjältetenoren) Cavaradossis pensel men såväl Jimmy Mahoney i Weills Staden Mahagonnys uppgång och fall (1970) och Alwa Schön i Bergs Lulu(Dansk TV 1970, Stockholm 1977) som Narraboth i Salome visade att Jacobsson trots sin mångsidighet vokalt och som aktör ändå hörde hemma mer i det lyriskdramatiska än i det komiska eller groteska facket.
John-Erik Jacobsson gästspelade med Kungliga Operan i bl.a. Oslo, Köpenhamn, Hamburg och Moskva. 1990 hade han en roll i filmatiseringen av Ture Rangströms Kronbruden ochvåren 1991 gästade han sista gångerna Operan som de fyra betjänterna i Hoffmanns äventyr mot bl.a. Nicolai Gedda.
John-Erik avled i Täby den 1 juli 2012, 81 år gammal.
Stefan Johansson, chefdramaturg vid Kungliga Operan i Stockholm